När Adil kommit med buss till Afghanistan skedde det som för alltid skulle förändra hans liv. Efter terrorattackerna 9/11 2001 inleddes jakten på misstänkta terrorister över hela världen. I Afghanistan släppte USA ner flygblad där man erbjöd 5000 dollar till den som kunde överlämna en misstänkt terrorist till USA. Den oskyldige Adil pekas ut av några bönder och hamnar i Kandahar-fängelset i Afghanistan, för att sedan transporteras till Guantanamo. Där sitter han fyra och ett halvt år under tortyrliknande förhållanden. Hans familj hemma i Kina får inte veta någonting och tror att han dött. De har en minnesceremoni där de tar farväl av honom.
Den amerikanske affärsjuristen Sabin Willett tar sig an Adils fall pro bono. Han kan inte smälta att USA håller oskyldiga människor fängslade på obestämd tid. Sabin Willett åker till Guantanamo och får, under rigorösa säkerhetsförhållanden, träffa sin klient. Adil är fastkedjad i golvet och Sabin är nervös över vem han ska få träffa. Men senare ska Sabin beskriva den han möter där i rummet som "den mest ödmjuka och vänliga person" han träffat i hela sitt liv.
Omvärlden protesterar mot att USA inte släpper de oskyldiga fångarna. Situationen blir ohållbar och lösningen blir till sist att dumpa de oskyldiga före detta fångarna i länder som i hemliga uppgörelser får betalt av USA. Adil hamnar i en nedgången flyktingförläggning i Albanien. han är förbjuden att lämna landet, men hade ändå inte kunnat återvända till Kina.
Adil är uigur och tillhör en muslimsk folkgrupp i Kina. Situationen i Xinjiang-provinsen kan liknas vid den i Tibet, med ett utbrett förtryck av den uiguriska befolkningen. Kina vill till varje pris assimilera uigurerna och sudda ut deras kulturella och religiösa identitet. Efter terrorattackerna i USA utnyttjar regimen i Peking tillfället att utmåla uigurerna som terrorister.
Sabin får en idé. Det visar sig att Adils syster, Kavser, har fått uppehållstillstånd i Sverige. Kanske kan man hänvisa till släktskapet och på något sätt hitta en juridisk väg att få ut Adil ur Albanien? Sabin hör talas om den listige svenske människorätts-advokaten Sten de Geer och tar kontakt.
Adil hoppar av i Sverige och bosätter sig hos sin syster. Nu börjar den långa vägen in i det svenska samhället. Adil tar hand om sin systers barn, söker asyl och börjar plugga svenska på SFI. han försöker att skapa sig ett nytt liv, men han saknar sin familj i Kina oerhört. Hans enda kontakt med familjen är de brusiga Skypesamtalen där han på flera hundra mils avstånd ser sina tre barn växa upp utan sin pappa.
Under hela den här tiden får Adil stöd och råd och blir bjuden på middag av mannen från Arlanda. Mannen är mycket nyfiken och vill veta allt om Adil och hans uiguriska vänners förehavanden. Hans namn är Babur. Det visar sig att Adil är långt ifrån fri.
Produktion
Regissör: Randi Mossige-Norheim
Manus: Stina Gardell, Charlotte Landelius, Randi Mossige-Norheim
Fotograf: Johan Palmgren
Klippare: Charlotte Landelius
Klippkonsulter: Joelle Alexis, Jakob Kirstein Høgel at Rough Cut Service
Producent: Stina Gardell / MANTARAY FILM
Utvecklad med stöd av SVT/Charlotte Hellström, Swedish Film Institute/Lars G. Lindström, NRK och Creative Europe EU-Media.
Information
Utvald att pitcha vid Nordisk Panorama 2016, Nordiskt Forum Island 2009 och Docs Barcelona 2010.
Om regissören, Randi Mossige-Norheim
Facebook Page